Camilla Davidsson hade ett prestigefullt jobb som marknadschef. Och hon hade status. Och sökte bekräftelse. Hon körde järnet tills den dagen kroppen sa ifrån.
- Hjärtat slog så hårt. Jag fick ångest så fort jag stillade mig. 

Hennes sömnproblem blev värre och värre. Hon sov bara 2-3 timmar per natt. 

- Jag slutade minnas. Närminnet kapsejsade helt. Det gick inte utan långa minneslappar, säger hon och suckar.

Men ändå förstod hon inte att hon var utbränd och behövde vila. Istället tänkte hon att det var jobbet det var fel på. Så hon sa upp sig. Flyttade utomlands. Vred upp tempot i livet ännu mer. 

- Mina besvär blev inte bättre, snarare värre. Till slut orkar jag inte längre.

Camilla flyttade hem och bytte jobb igen. Men insåg äntligen att hon behövde göra någt.

- När jag väl började stanna upp var det som att dra ploppen ur ett badkar. Min kille visste att jag ville ha barn. Genom att säga att han helt plötsligt inte ville det visste han att jag skulle göra slut. Som jag gjorde. Samtidigt som jag sa upp mig.

Vips så hade det hänt. Livet ramlade ihop runt henne. Ingen kille. Inget jobb. Sparpengar som började ta slut. Ingen energi. Hon orkade knappt ta tag i sin situation och söka jobb. Det var då hon läste en bok om en man som gjorde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela i Spanien för att komma till rätta med sitt liv. Snabbt sökte hon upp lågprisbiljetter till Biarritz och någon vecka senare påbörjade hon det som kom att bli en nittio mil lång vandring och en omstart i livet.

- Jag kom in på Pilgrimskontoret och en man bad att få väga min ryggsäck. Visst sa jag, stolt, för jag hade faktiskt lyckats packa lätt. Den vägde 12 kg. Du behöver göra dig av med hälften sa mannen. Glöm det sa jag, jag är stark och har tränat. Det här blir bra.

Något hon fick ångra bara ett dygn senare. Hon var nära att ge upp.

- Men så insåg jag liknelsen med livet. Att ju tyngre packning du har desto tyngre blir färden.

Hon bestämde sig för att fortsätta. Hon fick tid att tänka. Koppla bort vardagen. Och älta.

- Allt jag tryckt ner kom upp. Jag grät första veckan. Men sen så hände det. Det blev tyst. Getingsurret av tankar stillades. Och jag började njuta av att vara här och nu.

När hon kom hem till Sverige igen sprang på sitt ex. Som såg hur hon strålade.

- Han sa att du... jag kan nog visst tänka mig att skaffa barn... Inte hade vi en aning om att jag bara två veckor senare skulle vänta tvillingar!

Idag har liksom allt fallit på plats. På somrarna driver Camilla ett Bed & Breakfast på Fårö och sedan två år bor hon och familjen i Åre där hon åker skidor, vandrar och ägnar dagarna åt att skriva på uppföljaren till den i mångt och mycket självbiografiska debutromanen Under Vintergatans alla stjärnor. Idén till romanen fick Camilla för drygt tre år sedan. Hon visste direkt att hon ville skriva boken men hade ingen aning om hur man gjorde. Efter att ha kämpat, börjat om och gått skrivkurs är den nu verklighet! För några år sedan satt Camilla i 4goodpubliken och tänkte - på den där scenen vill jag stå och berätta min historia. Och på Express Yourself kvällen i november 2014 delade Camilla för första gången med sig av sin historia inför 700 4goodtjejer - där många garanterat kände igen sig i hennes story! Stort tack för att du delar med dig Camilla!