I gryningen smög vi ut ur våra rum, norpade någon vindruva och lite te och småjoggade eller vandrade upp mot katedralen vid Castell de Bellver. Det råder tveksamheter om det finns en bättre plats för morgonyoga? Mjuka stenplattor, en mjuk soluppgång och känslan av att kliva in i historien.

Morgonstunden med Malin känns enormt välgörande och hennes ord går rakt in i hjärtat. För att inte tala om när hon börjar sjunga på Gabriellas sång.

”Det är nu som livet är mitt, jag har fått en stund här på jorden.
Och min längtan har fört mig hit, det jag saknat och det jag fått."

Då bränner tårarna bakom ögonlocken där du står och blundar och känner in din kropp. Du känner dig stolt för att du tagit dig hit och tacksam för att du får vara med. Och sen är det helt enkelt ren och skär kärlek att efter de orden få uppmaningen att krama en främling eller vän.

Vi lärde varandra stå på händer, mjukade upp höfter och axlar och inspirerades av Malins förmåga att förmedla yogan både i sina ord och rörelser. Flera av oss hade aldrig yogat förut och har i efterhand konstaterat att de hittat en ny och flera av oss är rutinerade yogis med. Det funkar lika bra hur som, och det är det som gör Malins yoga så bra. 

Precis som hon uttrycker det sista morgonen: "Yoga är inte svårt, yoga är vad det är!". Det är inte meningen att man ska vika sig själv dubbel och sträva efter perfekta positioner. Yoga är lätt-tillgängligt för vem som helst utifrån sina förutsättningar och det tror jag att fler än jag lyckades känna.

Vi är alla yogis!